TIZ B2B
Kunskapsbas / Processutformning

När CAPP används och när processens upplägg behöver bedömas

CAPP och processdesign kan förekomma sida vid sida, men de besvarar inte samma fråga. CAPP ordnar processplanens data mellan förberedelse och produktion. Processdesign och optimering handlar däremot om huruvida själva vägen för att tillverka detaljen är korrekt uppbyggd för den specifika maskinen, materialet, egenskapen och operationens begränsningar. Att skilja dessa uppgifter åt gör det möjligt att börja arbetet med rätt problem, inte med systemets namn.

Använd CAPP när ni behöver ordna planen

CAPP tillhör programvara för digital tillverkning. Det hjälper till att ordna data för processplanen: operationer, deras ordning, indata och hur man överför överenskommelser mellan förberedelse och produktion. Det är användbart när processvägen redan har överenskommits, och det viktiga är att förbereda den läsbar, versionskontroll eller överföra information till vidare åtgärder. CAPP ersätter inte CAM-program, postprocessor, NC-kod eller simulering, även om det kan samverka med dessa element i den digitala kedjan. Det är inte heller processkonsultation eller ett automatiskt svar på ett problem som avslöjats under bearbetning. Om det saknas svar på vilken operation som ska utföras först, hur ni ska spänna upp detaljen eller hur verktyget ska nå egenskapen, löser enbart ordnande av data inte denna begränsning.

Konsultera processdesign när ni behöver bedöma utförandevägen

Konsultation av processdesign behövs när detaljens krav, material, maskintillgång, verktyg, verktygshållning, arbetsstyckesuppspänning och programstrategi ännu inte bildar ett sammanhängande system. Då handlar frågan om sekvens, uppdelning av operationer, basering, stöd, spänning, åtkomst eller provförhållanden – inte enbart om att lagra planen i ett system. Skärande verktyg, verktygshållning och arbetsstyckesuppspänning utgör separata delar av detta system. Verktygshållning betyder uteslutande anslutning och hållning av skärande verktyg i spindel eller revolver. Arbetsstyckesuppspänning betyder uteslutande fastställande, stöd och spänning av detaljen. Programstrategin beskriver hur operationen utförs. Inget av dessa element blir CAPP enbart för att dess data senare ska ordnas i en processplan.

Samla data som visar var beslutet ligger

Den första beskrivningen bör namnge detaljen, materialet, den utförda egenskapen, operationernas ordning samt vad som idag är oavgjort eller begränsar processen. Det är värdefullt att ange maskin och styrning, hur man når egenskapen, aktuellt verktyg samt väsentliga delar av verktygshållning och arbetsstyckesuppspänning. Finns en processplan eller CAPP-data är det bra att visa vilka delar som redan är överenskomna och vilka som kräver bedömning. Ni behöver inte förbereda en fullständig lösning före samtalet. En kort beskrivning av skillnaden mellan förväntat läge och observation låter er avgöra om nästa steg är att ordna en godkänd plan i CAPP eller att bedöma själva processvägen. Vid digitala data är det också viktigt att tydligt skilja frågan om CAM, postprocessor, NC eller simulering från frågan om processen på maskinen.

Fastställ vad resultatet ska bekräfta

Resultatet av arbetet kan vara ett ordnat dataomfång till CAPP eller en dokumenterad bedömning som kräver verifiering av processsystemet. Om ändringen ska nå produktionen måste ni ange vad som ska verifieras: dokumentation, program, simulering, prov på maskinen eller saknade data. Att ärligt markera avsaknad av data är lämpligare än att hävda att planen fungerar utan bedömning i verklig miljö. Nästa steg är inte en offentlig blankett eller löfte om automatisk planering. Material för vidare ordnande kan överföras via TIZ B2B-ingången. Först efter att gränsen mellan CAPP, verktyg, spännsystem och processdesign har fastställts kan rätt nästa steg tilldelas.

Vad CAPP eller processkonsultation inte ersätter

CAPP ersätter inte beslut om val av verktyg, verktygshållning eller arbetsstyckesuppspänning. Konsultation av processdesign är inte heller ett namn på en mjukvarumodul eller färdig NC-kod. Båda områdena kan behövas i samma arbete, men varje kräver egna data och eget sätt att verifieras. Denna gräns skyddar mot att tilldela problemet till ett system innan detaljen och dess bearbetningsvillkor har beskrivits.